Tycker inte alls att mina graviditeter påverkar mitt humör men insåg imorse att fallet kanske inte är så. Var tvungen att gå och lägga mig igen på morgonen efter att ha rotat igenom hela kylskåpet och fann att vi inte hade nå gammaldags messmör hemma och började lipa. Mina hormoner spökar nog en aning i alla fall.
Någon timma till i sängen gjorde att dagen blev räddad. Qira väckte mig imorse, hon som inte ska vara i sängen *ler* Hon hörde liksom jag att dem andra hade gått ut och ville så gärna följa. Klev upp och promenixade hela familjen. Neis somnade och pappa A for till stan med farbror Fredrik där det slutade med systemkamera, hundmat, klotång, munstycke till vattenslangen, en sån där som man klipper buskar med och en kameraväska. Pust.
Nea har varit bråkig snäll om vart annat idag. Hon har klivit upp rätt tidigt några mornar nu och det verkar inte hennes humör klara av. Hon är dassig och trött mest hela dagarna och bli hyperaktiv då, kutar runtrunt och tjoar och skriker. Gu nåde dem människor som dessutom sätter gränser för henne (dvs jag och pappa A) Under kvällen sparkade hon mig tills att det knakade i hennes tår, då slutade hon tvärt och ville att mamma skulle trösta "mamma- aj, aj aj" Ja stackars lilla flicka. Vad gör man? Jag riktigt längtar tills hon hamnar i tonåren *ser lite lätt plågad ut*
Nej nu ska här mummsas å sen soooooooovaaaa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar