Helt otroligt vilken resa T har gjort! Insjuknade under en lektion i årskurs sex. Sittandes på en stol i klassrummet så blev hon plötsligt okontaktbar. Med tom blick satt hon och tuggade tuggummi. Efter flera uppmaningar om att spotta ut tuggummit i papperskorgen men utan gensvar satte lärarinnan tillslut sopkorgen på Thereses huvud. Fortfarande inget gensvar. Ambulans tillkallades. Idag, 12 år senare har hon äntligen fått genomgå epilepsikirurgi och hon kan nu skymta vägen till ett friskt liv! Nu efter OP så kan hon vara hjärntrött i ca 3 månader och det tar ca två år innan hon är i rätt form. Vägen tillbaka är lång men ett liv utan dagliga anfall är värt så mkt!! Vi älskar dig Therese och nu hoppas vi att du vilar ordentligt så du läker som du ska <3
Jag är jättetrött! Skulle vilja skriva men jag orkar verkligen inte. Måste dock tillägga att vi åt middag å hade det mysigt tillsammans med morbror henka å Anna igår, tack för det goa ni <3 och idag har vi förutom att hälsa på moster också varit till mamomma och Julia för att ge varandra lite ny energi och busa lite :) <3 helt fantastiskt vad bra vi har det!! <3
Innan jag blundar vill jag också berätta att mitt lillhjärta Ludde sträckte sig mot mig imorse och sa Mam, mam :) Innan vi nattade myste vi en stund i sängen och då sa han mam-ma, mam-ma för första gången <3 älskade, älskade lilla barn <3
Ps neas tand lossnar nog när som helst nu :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar